Forumindex


Forumindex  >>  Musik  >>  Underskattad uppskattning

Svara på inlägget | Lägg till i favoriter

Författare Meddelande
haddock
[#1]  Skrivet: 2004-11-28 04:26:09 Citera
HIV
Regdatum: 16 feb 1991 Inlägg: 3032 Från: Lilltomta
Precis.

Underskattad uppskattning är vad bandet Helloween har fått. Jag är (eller snarare, var) en liten sucker för tysk heavy metal.. eller vänta nu; power metal menar jag. Ja. Just det. Den bögiga hårdrocken från sluten av 80- och början av 90-talet. Uppslukelsefaktorn var hög och musiken var likaså! Grym musik med framförallt Helloween som under Michael Kiskes styre var mina absoluta favoriter, och icke att förglömma Blind Guardian som med Hansi Kürsch i spetsen rosslade och skönsjöng (på samma gång) fram bisarra och mycket nördiga texter om alternativa världar och underliga människoformer.

Helloween förvandlades till ett aningen hårdare, men inte särskilt mycket bättre band i form av sångaren Andi Deris som tog bandet vidare efter Kiskes avhopp till förmån för religiösa sekter .. men Deris var som sagt inte så bra. När jag såg dem live för första gången i september 1999 på Hovet i Stockholm som förband till Iron Maiden (så när som på dagen (två dagar skilde) tio år efter att de två banden hade spelat tillsammans där - som just förband och huvudattraktion, vilka jag hörde på tillsammans på en bootlegskiva med extremt dålig kvalitet, men med extremt hög entusiasm) så var jag mäkta förtjust i Andi Deris sätt att göra bandet hårdare och tyngre live. För djävlarimig - var dom inte djävulskt grymma live!

Det var dom, men det var också dryga två år därefter som jag kom hem till min far på besök och där satt styvmor och lillasyrran och glodde på tv och diggade Helloweens nya låt på nutidens Voxpop, i form av Josefine Sundström som satt där och var oerhört söt, till skillnad från förtidens Henrik Ohlsson som satt där och var djävulskt osexig och extremt kort.
"Vad i helvete," tänkte jag.. och därefter blev jag glad över att framtida generationer också kan gilla Helloween, men några sekunder senare blev jag lite förbannad. En åttaåring ska fanimej inte gilla Helloween, speciellt inte när hon gillar hästar och flickkläder!

Med denna kärnskakande grund i botten blev jag lite missmodig och insåg efter några sekunder att Helloween i dess forna glory aldrig kommer att återuppstå eller komma igen.

Blind Guardian har sedan den tiden hunnit varna om Hansis föga attraktiva röstsjukdom som gjorde att han möjligtvis aldrig skulle kunna sjunga igen, och därefter återkomma med en cover-skiva fylld med operasånger. Helloween däremot springer runt med Andi Deris som sångare och har tyvärr (även om Andi hade potential att ta bandet in i black-/death-metal genren,) inte åstadkommit något av värde på senaste tiden.

Det är därför jag sitter här nu, lite berusad, lite glad, men framförallt väldigt nostalgisk över det Helloween har åstadkommit. Även om Andi Deris har varit med och gjort en hel del fina och grymma låtar sen dess att han tog över så kommer alltid Keeper of the Seven Keys vara den absolut bästa låten som någonsin gjorts.

Detta har jag tyckt i drygt sex år och jag tvivlar på att jag kommar att ändra min åsikt när jag blir en gammal hatisk gubbe och börjar suga schlong på gatorna för uppehälle och en flaska brännvin.


Senast ändrad av haddock den 2004-11-28 15:22:00, ändrad totalt 1 gång


_________________
I bury me in your back yard.
Visa användarprofil Skicka personligt meddelande Skicka email Besök användarens hemsida
TacomaTrailer
[#2]  Skrivet: 2004-11-28 05:57:13 Citera
Internationell Svettproducent
Regdatum: 11 okt 2004 Inlägg: 33136 Från: You show me a tropical fruit, and I'll show you a cocksucker from Guatemala
Vackert skrivet, det som staller isar Metallen fran andra musikstilar maste vara den dar totala hangivelsen. Jag lyssnade visserligen pa Iron Maiden fanatiskt en gang i tiden men har aldrig upplevet den dar totala fralsningen.

Din historia paminde mig doc k (haddock) om en av mina lumpen-polare fran den gamla tiden. Killen satt sa fort tillfalle bjods framfor cd spelaren och lyssnade pa DIO, lunchrast, kvallsmal, radiotystnad...alltid DIO och "holy diver". Allt detta medans vi andra beskadade fabojantan for sjuttioelfte gangen.

Med fans som dessa, hur kan Metallen nagonsin do?


Senast ändrad av TacomaTrailer den 2004-11-28 07:49:14, ändrad totalt 1 gång


_________________

This is my signature, there are many like it but this one is mine. Without me, my signature is useless, without my signature, I am useless
-----------------------------

Visa användarprofil Skicka personligt meddelande Besök användarens hemsida
rävdjuret
[#3]  Skrivet: 2004-11-28 06:05:00 Citera
Livsnjutare
Regdatum: 17 nov 2004 Inlägg: 13311 Från: haha, nu har jag en avatar. sug
den här världen (hårdrock) är helt främmande för mig, ogillar det mycket. från när man hängde på den lilla kvarterskrogen (95-97 typ) och de äldre grabbarna (20-27 år typ) spelade dio och white snake och annat avföring har man fått med sig en ogillsam inställning till genren..

Keeper of the Seven Keys, är det nån låt om fångarna på fortet??

Visa användarprofil Skicka personligt meddelande
haddock
[#4]  Skrivet: 2004-11-28 15:16:44 Citera
HIV
Regdatum: 16 feb 1991 Inlägg: 21476 Från: Lilltomta
Vad som nog inte riktigt framgick i min text var att jag inte längre lyssnar på Helloween, mer än för lite nostalgi och tillfälliga återblickar. Hela den där power metal-genren är lite för.. gay, tycker jag numer. Jag övergick för flertalet år sedan till tyngre musik, mer fylld av hat och död. Därifrån har musiksmaken utvecklats till att innefatta många andra musikstilar och ball experimentell musik såsom senast Dj Danger Mouse - Gray Album som var ihopmixningar av Jay Z's svarta platta med samplingar från Beatles vita platta. Mäkta cool skiva må jag säga.

Men, som du skriver TT så är metal-fansen extremt djävla dedikerade åt sina idoler och dyrkan av desamma. De ser ofta fördjävliga ut med nitar och långt spretigt och flottigt hår och hela den där biten... men det går att digga metal utan att se ut som avföring (jag skippade svartrocksstilen.) Det är lite imponerande i alla fall, denna dyrkan, det må jag säga.

Nåväl, anledningen till ovanstående text var att en låt med Helloween dök upp på Winamps playlist och jag kände för att skriva av mig lite minnen.

Edit: Keeper of the seven keys är dels namnet på två skivor (I & II) och på en av dem så finns låten med samma namn. Ett tretton minuter långt epos som tar många olika vägar musikaliskt. Lyrics


_________________
I bury me in your back yard.
Visa användarprofil Skicka personligt meddelande Skicka email Besök användarens hemsida

Visa inlägg nyare än:  

Svara på inlägget | Lägg till i favoriter

Forumindex  >>  Musik  >>  Underskattad uppskattning

Sida 1 av 1
Alla tider är GMT + 2 timmar (svensk sommartid)

Hoppa till:  

Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet